Nackstakyrkan

 

Arkitektur

Förr bodde man oftast i små hus och samlades i en stor kyrka. Nu bor man i stora hus och kyrkan är liten. En rektangulär kyrka skulle inte göra sig i det formatet. För att den ändå skall uppmärksammas måste exteriören vara uppseendeväckande. Ett torn passar inte i omgivningen, varför dörrarna får utgöra ett lockande element med sin ultramarinblå färg." (Peter Celsing, Nackstakyrkans arkitekt.)

Ett nytt samhälle, nya strukturer skapar nya behov, kamp mot ensamheten, utslagning, behov av nya relationer...

En ny kyrka byggd utan lokala traditioner, utan församlingskärna. Det var förutsättningarna när Nackstakyrkan invigdes den 7 december 1969 av biskop Arne Palmqvist.

Nackstakyrkan är en byggnad med stark egenart. Den har knappast någon like bland de många kyrkor som uppförts under 1950- och 60-talen. Dess arkitekt, Peter Celsing, var den ledande i detta kyrkobyggande och hade med en serie stämningsskapande slutna kyrkorum i mörkt tegel tidigare angett en linje som följts av flera andra kyrkoarkitekter.

Men Nackstakyrkan är av ett helt annat slag. Dess form och material leder inte tanken till en lång byggnadstradition inom kyrkan. Snarare för den tanken till en båt med spetsig för och akter.

Visserligen är murarna uppförda i tegel, men teglet är överputsat, med en ljus yta i det inre, och i det yttre med en kraftig gråblå, nästan svart, grov yta. Över detta välver sig ett tak med den längsgående bärande träbalken som en köl, utåt med plåten målad i gult, inåt med yta av trä. I kyrkans inre förstärks känslan av båt genom att golvet i koret - båtens för - inte höjer sig med ett steg utan sluttar uppåt som ett däck. Också inslagen av trä i golvet, som löper från akter till för, bidrar till detta intryck. Utifrån når man kyrkans port såsom via en landgång, och dess ovala fönster - Gudsögat - kan också leda tanken till en båtventil. Hela kyrkan innefattas av den slutna båtformens kontur.

Kyrkorummet är ljust och känns högt och öppet. Men slutenheten mot omvärlden markeras av att fönstren, som löper längs den norra sidan, är avskärmade. Det är ett rum för inre samling, stillhet och andakt.

Nackstakyrkan är en byggnad med stark symbolisk laddning. Vi kan uppfatta den som en ark, beredd att ta oss ombord som en tillflykt undan syndaflodens faror. Dess form kan också få oss att tänka på fisken, den gamla kristenhetssymbolen. Men den buktiga, mot båda ändar spetsigt avsmalnande formen, som också återkommer i altartavlan, kan inte bara ses som ett båtskrov eller en fisk. Vi kan också uppleva den som en sköld. Och som en skyddande sköld välver sig taket över byggnaden.



Klicka för större bild

Klicka för större bild

Klicka för större bild






 

Altartavlan

"De tre vise männen", altartavlan i Nackstakyrkan är konstnärinnans Vera Nilssons enda verk i kyrklig miljö. Vera Nilsson har också fört fram berättelsen till nutid.

Bibelns berättelse om de vise männen är kortfattad. Den sagoaktiga historien har sedan urminnes tider fängslat fantasien. Bibeln (Matt 2:1-13) säger inget om att männen var konungar eller ens att de var tre. Den rika legendfloden kring ursprungstemat är förmodligen mer känd än Bibelns ord. Legenderna ligger också närmast som inspiration till de mest kända bildframställningarna av denna historia, nämligen julkrubborna.

De tre vise männen är sovande eller omedvetna om Hoppets Goda Stjärna. En ängel gör dem medvetna om stjärnan. För att nå stjärnan måste de tre med sina ögon tränga genom molnet, som är bilden av det onda.

Längst ner ser man de tre människorna i floder av pengar, verkliga och målade. Människorna har olika hudfärg. Den blå, afrikanen, har lite, om ens någon kontakt med penningströmmen. Den av de tre som fått upp ögonen, som sett stjärnan, är försedd med ett stort öga. Den gule skall föreställa europé och är helt nedtyngd av penningsjukan. Skuggan över ansiktet visar att han har svårt att hålla huvudet upprätt! De tre bär ingen grannlåt och inga gyllene kungakronor. antydan till kronor finns, men huvudbonaderna bär träets naturliga färg.

En ängel susar ner genom rymden på, en guldblänkande stråle - äppelkindad och klädd i vardagsrutig klänning. Hon rör med ett finger den förste av de tre och pekar frimodigt på den gyllene stjärnan bortom det stora mörka molnet och den vise spärrar upp sitt ena öga. Ängeln är fri från gloria och vingar.

Det runda, mörka molnet som ligger mellan människorna och stjärnan upptar nästan halva altartavlans yta. Molnet är uppbyggt av bandsågningsrester och under arbetets gång tog det form av ett gubbansikte med skönjbara ögon. I molngubbens anlete har Vera Nilsson infogat några personliga tidskommentarer. Om man tittar noggrant i molngubbens metallögon, kan man skönja orden STÖRST FÖRST BÄST. Det finns flera tolkningsmöjligheter. I molngubbens panna finns en inplastad kvällstidning med då dagsaktuella rubriker, som ger prov på vad den mänskliga hjärnan kan vara sysselsatt med eller vad som försiggår i ondskans huvud: DOLLAR BP CIA PENTAGON KRIG. Det var då dagsaktuella ord, men historien om de tre vise männen handlar om eviga problem.